49. Vals på Ängön
Text och musik: Evert Taube, 1943

Ormbunken rister sin ringlade topp,
slår upp sina gröna små vingar.
Lillkalven kesar och dansar galopp
i hagen, där lärksången klingar.
Gökarna gala, ärla och svala
jaga sin föda i flygande fläng.
Fruktträden blomma, fåren, de fromma,
beta bland bergen bland sälta och äng.
Solvärmen dallrar kring holmar och skär.
Sommar’n är här!

Höstrågen böljar och vårsådden gror,
det doftar från blommande vallar.
Ekarna slöjas av ljusgröna flor
och frömjöl från granar och tallar
sprides med vinden. Innanför grinden
prunka syrener i lila och vitt.
Solen den skiner, höns och kaniner
skingras när unghästen kommer i skritt.
Kom snart snart, min vän, du som håller mig kär!
Sommar’n är här.

Anders tar pipan och får sig en rök
Nu vilar ju plogar och harvar
Hulda har bråttom i källrar och kök
Nu lagas den kvällsmat vi tarvar
Ingeborg gnolar tvättar och spolar
Karin skall mjölka och sen sköta disk
Lillen och katten slåss i rabatten
Hem kommer Harry med nyfångad fisk
Rutger han sysslar med reparation
Borta i bo’n.

Junidag – junikväll natten är kort
Och havet är ljummet vid stranden
Tyst över ljungmarker smyger jag bort
och snart står jag naken  i sanden
Strandskatan tiger sakta jag stiger
ut i det salta, kristallklara hav,
låter mig flyta tyst på dess yta
tacksam för allt denna sommar mig gav
Plötsligt på stranden jag ser en figur
-    Johanssons tjur!!

Tjuren är ilsken – min skjorta är röd!
Det virvlar på hornen, i trasor!
Här båtar föga att klaga sin nöd
Nej, här stunda nattliga fasor!
Berget som muren, står bakom tjuren
Kors! Nu går besten till anfall i sjön!
Det blev att simma-nästan en timma
Tog det att komma till insidan ön
Skrudad i sjötång på stranden jag står
Hemåt jag går.

Så steg Odysses ur havet en gång
Jag tänkte och gnuggade skinnet
Alltid en tröst, jag skall dikta en sång,
Försköna det kusliga minnet
Närmre naturen förde mig tjuren
Tänkte jag fromt och smög upp till min bädd
Men från rabatten hör jag i natten
Flickor som fnittra: tänk va han blev rädd!
Sam som en padda, och såg du Margret,
Va han va’ fet!

Livet blir skönt som en ros i sin knopp,
när glädjen, när sången får vingar.
Lillkalven kesar och dansar galopp
i hagen där lärksången klingar.
Gökarna gala,ärla och svala
jaga sin föda i flygande fläng.
Fruktträden blomma, fåren, de fromma,
beta bland bergen på sälta och äng.
Solvärmen dallrar kring holmar och skär.
Sommar’n är här.